josefinmarielarsson

Lilla söta mormor. Jag önskar att jag hade fått säga hejdå innan du flög till himlen men nu är de som de är. 

 

De de va ändå din tur nu, du har kämpat med din hemska sjukdom länge nog. 

Nu kan du och morfar ha de bra tillsammans uppe i himlen utan jobbiga sjukdomar. 

 

Kommer för alltid finnas en stor saknad efter er, ni har alltid varit där sen jag var liten. Glömde man hemma nycklarna så sprang man bara över till er. Alla somrarna ute på landet kommer alltid finnas kvar. 

Men jag tror ni har de bättre nu. 

 

Älskade, älskade mormor och morfar vila i frid <3

Måste säga att jag faktiskt är väldigt stolt över mig själv. 

Alla vet ju hur stor fobi jag har för spindlar men har bara tänkt nu att de ska fan inte stoppa mig från de jag drömmer om att göra i livet! 

 

Så jobbar jag på en fantastisk hästgård i Australien!! Trodde liksom aldrig de skulle hända. Tampas med min rädsla flera gånger om dagen då de kryllar av spindlar överallt och dessutom vet jag att 50% av dom kan göra mig extremt sjuk -.- 

Men jag kämpar på endÅ. Några tårar blir de om dagen och jag måste ibland flirta lite med killar för att rädda mig från dom allra största men men har ändå klarat mig i snart 2 månader så jag säger bara 

Då ska jag föröka med de här igen. Känner att jag behöver skriva av mig massa tankar och funderingar runt livet just nu. 

 

3 veckor kvar tills jag flyttar till Irland.... Förstår de fortfarande inte. När jag åkte hit för snart 9 månader sen så var min inställning att jag absolut inte skulle träffa någon och ABSOLUT inte skulle bli kär. Jag skulle ju hem till Sverige igen fan inte hamna på nått annat ställe och inget skulle bli komplicerat. Så hände de i alla fall, i en ökenstad mitt ute i ingenstans. Så nu bär de av mot nästa äventyr. 

 

Men de känns ändå himla bra, jag är inte redo för Sverige igen just nu, saknar alla extremt mycket men att flytta tillbaka helt är jag inte redo för än... Har fortfarande lite demoner att ta hand om i mig själv innan jag kan komma tillbaka. 

 

Jag hoppas dessa 3 veckor går i super fart för usch va de är jobbigt att ha den man tycker om på andra sidan jordklotet. 

Är ju dock självklart skit rädd. Hur fan ska detta gå? Tänk om vi gör slut? HUR FAN SKA JAG FATTA VAD DOM SÄGER??!! 

Men satsar man aldrig på något så kan man väl heller aldrig vinna? 

De finns många många funderingar som snurrar och håller mig vaken om nätterna, men de kanske är en del i charmen? 

 

Lite ledsen att jag ska överge mitt underbara hästjobb men alla spindlar jag måste tampas med varje dag tar ändå tyvärr död på nöjet av jobbet så hoppas den här tiden kan göra att jag har chans på ett liknande jobb på Irland.

 

Nä nu är de godnatt och ladda för ny dag!